Det här med att resa med bil är inte alltid så lätt som det låter, jag minns själv när jag var liten och vi skulle åka från Helsingborg till Stockholm med hela familjen och precis allting gick fel.
Det började egentligen innan vi ens hade hoppat in i bilen, redan på kvällen innan hade vi förberett matsäck som vi skulle äta när vi kommit halvvägs. Vi brukade alltid stanna i Jönköping och äta vid den där fula trollfiguren som står och vakar över Vättern, utsikten där var svårslagen och vi hade ingenting som liknade den nere i Helsingborg, skåne är ju så platt!
Glöm inte Matsäck
Matsäcken var som sagt förberedd sedan kvällen innan men vad gjorde det när vi glömde den hemma? Redan innan vi hunnit ut på motorvägen började syrran gnälla om att hon var hungrig, precis som alltid. Vid det här laget visste såklart mamma och pappa att syrran alltid gnällde, därför hade mamma köpt en risifrutti till henne, helt förgäves då den låg kvar i kylboxen hemma i huset. Som tur var fanns det en Statoil mack i Örkelljunga och vi kunde enkelt svänga inom och köpa med oss lite färdkost, den planerade matpausen i Jönköping tänkte vi ta ändå, utsikten var ju så fin där uppe på höjden. Så fort syrran fick i sig lite mat så somnade hon, tack och lov, både jag och brorsan började få sår i öronen av hennes gallskrik.
När vi väl kom fram till Jönköping kunde vi äntligen gå ur bilen, sträcka på benen och kolla ut över Vättern och den magnifika utsikten som breder ut sig där. Allting såg så litet och enkelt ut uppifrån höjden och det fula trollet. Just den här matpausen vid Vättern var något som vi gjort varje år, i över 10 år. Det känns alltid lika speciellt när man hoppar ur bilen här, med trollet bakom sig och Vättern framför sig, Allt känns så fridfullt och enkelt liksom, alla problem blir obetydligt små.
Efter drygt en timme vid Jönköping och Vättern var det dags att köra vidare mot huvudstaden. Syrran hade nu vaknat till liv, även om hon var lugn och sansad just för stunden så visste vi alla 4 att ett nytt utbrott inte var långt borta, kanske skulle man ha investerat i ett par öronproppar för de där pengarna man tjänade på sitt helgjobb? De hade kommit väl till hands den här bilresan i alla fall.
Vägen till Stockholm är egentligen ganska så tråkig, från det att vi kör på motorvägen i Örkelljunga behöver vi bara ta en sväng, i Jönköping, utöver det är det bara raka vägen. En tråkig resa när man tänker efter, hur ska man sitta still intryckt i en 4-dörrars Ford Focus med hela familjen i 6 timmar? Pappa och jag hade våra små knep, bland annat hade vi kommit på en tävling som vi körde varje år när vi gjorde den här resan. Man fick välja ett bilmärke och färg var, jag brukade alltid välja svart och Volvo. Alla körde ju Volvo på den tiden och svart var en vanlig färg när det gällde bilar överlag. Pappa hade alltid valt Ford och färgen blå tidigare år, men nu hade han fått höra av en kollega att den vanligaste bilen i Sverige var Saab och färgen grå, och ändrade därför sig till dessa. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad när han bytte från Ford och blå, han hade ju vunnit nästan alla tidigare år. Skulle det här innebära att jag äntligen skulle få knipa en skalp?
Biltävlingar
Vi rullade på och och vid det här laget hade både brorsan, syrran och mamma somnat, kvar satt jag och pappa, med ögonen på helspänn i jakten på våra bilar. Pappas kollega verkade inte ha stenkoll på bilarna och vid det här laget hade jag lyckats få ett par poängs försprång, och vi skulle snart köra in i Stockholm, där fanns det ju hur många bilar som helst! Även om mörkret hade börjat falla och klockan passerat 21 så kunde jag fortfarande se bilarna utanför fönstret, en efter en susade vi förbi dem och poängen trillade in, en efter en. När vi väl kom fram till huset i Skärgården hade jag, till min egen förvåning, lyckats skrapa ihop 74 poäng och pappa fick se sig besegrad med sina 68 poäng. Min glädje visste inga gränser, efter 4 år av nederlag hade jag äntligen vunnit igen!
